Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
tade honom. Inte var det sådant," som skulle
utgöra föreningsbandet mellan föräldrar och barn.
En underlig, formlös längtan fylde honom, en
längtan efter att få sitta i ett ljust rum och känna
trefnaden omkring sig, efter att höra vänliga ord,
att få glädas åt andras tankar, medan han visste,
att andra gladdes åt hans. Villrådig stod han
vid fönstret och såg länge ut öfver den lilla
trädgården midt öfver gatan, där sparf varna längesedan
flytt för skymningen, och där snön låg tät på
äppleträdens nakna grenar.
Då kom han med ens att tänka på Schultz.
Schultz och han hade ju varit vänner alt sedan
skoltiden. Det fans något så egendomligt hos
Schultz, som altid väckt hans sympati. Han var
en tyst, fantasirik, dämpad natur med en nästan
kvinligt vek känslighet. Dessutom hade Grane
alltid haft intrycket af, att Schultz hörde till dem,
som ej förstå konsten att sparka sig fram i
verlden. Han hade något i sitt väsen, som tydde
på, att han skulle kunna lida utan att fördärfvas.
Och detta öfvade stor dragningskraft på Granes
mera egoistiska natur.
Han tog hastigt på sig öfverrocken och stoppade
ett par cigarrer i fickan för att ha med sig, i
händelse den andre ej skulle hafva några hemma.
Ty i kväll skulle de ha det riktigt trefligt, ställa
till med familjelif, röka och prata, så som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
