Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
— Vill du ha en cigarrett?
— Tack, lilla grisen.
Hon tände, kastade sig själfsvåldigt tillbaka i
stolen och värmde fötterna mot elden, medan hon
bela tiden från sidan iakttog Grane, som hade
satt sig i soffan, för att vännen ej skulle kunna
se, hur blodet kom och gick på hans flnhylta
ansigte.
Han var i en orolig sinnesstämning, gommen var
torr, och glasen på pince-nezen blefvo immiga. Som
genom ett töcken såg han rummet, däri han setat
så ofta, det höga fönstret med den mörkblå
rullgardinen, bokhyllan med sina oinbundna, noggrant
ordnade böcker, den brunsitsiga länsstolen, i
hvilken flickan nu satt, och den blågråa kakelugnen,
i hvilken glöden brunno med små blåa, fladdrande
lågor.
Så sutto de en god stund. Ibland böjde sig
Schultz fram emot flickan och hviskade något till
henne. Plötsligt reste hon sig upp och kastade
den utrökta cigaretten in bland glöden.
— Ne], nu får jag rakt lof att gå. Annars
blir jag olycklig för mamma. När får jag se dig
igen, lilla grisen?
»Lilla grisen», det är uttrycket, tänkte Grane.
Och han undrade, bur det skulle kännas, om
någon kallade honom för »lilla grisen».
Han reste sig upp för att taga henne i hand
och säga farväl samt gjorde ett klumpigt försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
