Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
— Tjuguett år.
— Hm.
Schultz reste sig, flyttade stolen från
kakelugnen och satte sig lugnt midt emot Grane.
— Du är idealist, sade han, men utan en
skymt af ironi. Jag känner till det där. Jag har
varit så själf.
Grane log förläget, tog en pappersknif från
bordet och förde den häftigt upp och ned mellan
fingrarna. Det var, som om rörelsen lugnat honom.
— Det är eget, sade han. Men vid alt, som
jag älskar och tror på -i lifvet, så möter mig
städse samma svar från andra: »Jag känner till
det där. Jag har varit likadan själf». Och du vet,
att jag ej velat, ej kunnat lefva tillsammans med
lösa kvinnor. Så ofta jag talat härom med
någon, har man gifvit mig detta svar. Ibland tror
jag också, att svaret är berättigadt. Ty det fins
mycket, som man känner sig polemisk emot med
orätt, därför att man ej lärt sig att se sakerna
rätt, mycket, som man måste lära sig, att det
måste ske, äfven om det svider, Men felet är,
att detta svar kan begagnas i alla väder. En
tjuf kan också säga åt en, som är antipatisk mot
stöld: »ja, jag känner till det där. Jag har varit
likadan själf. Det var en tid, när jag tänkte som
du». — Och hvilken fähund som hälst kan
upprepa det om sitt föregående och åberopa sitt
felsteg som en i lifvet vunnen erfarenhet, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
