Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Han trodde altid, att det låg så mycket under
äfven ett det mest hvardagliga yttrande.
Kandidat Abrahamson hade ett par bruna, af
snus något färgade mustascher, var för tillfället,
som han själf skulle ha sagt »endast lindrigt
rakad», samt bar slätkammadt hår, hvilket i nacken
artade sig till en liten nätt måne. Han såg öfver;
vägande trött och slätkammad ut och rörde med
en viss svårighet sina ben. När han blef student,
omtalades han som mycket lofvande, det visste
Grane. Men nu hade han varit i Upsala i åtta
år, utan att hafva kommit öfver löftenas gräns.
Det var därför, han anlagt ett stereotypt ironiskt
leende, hvilket duperade de nykomna studenterna
såsom tecken på intelligens och upphöjd
verlds-åskådning, samt en viss air af verldsman,
hvilken duperade stadens borgare, som han brukade
låna pengar af och i nödfall dricka toddy med.
— Att du inte har rest förr? sade Grane
plötsligt.
— Nej, det aktar jag mig nog för, svarade
Norström. Det fins ingenting odrägligare än
Stockholm dagarna före jul. Man har inte en vrå i
hela huset, där man kan få vara i fred Mamma
far fram och tillbaka i våningen som ett spöke
med något hvitt bundet om hufvudet, och pappa
är på dåligt humör, för att det går åt så mycket
pengar. Hör nu, à propos, stannar ni här öfver
julen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
