Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
— Skulle vi inte ha en hit mat och dricka
en bägare med den här ynglingen, som skall resa?
— Jo, sade Schultz med en litet sarkastisk
betoning. Det torde tiden kunna vara mogen för.
Norström såg fortfarande arg ut, men lugnade
sig vid tanken på att få vara aftonens hjälte.
När de kommit ut och gingo genom de trånga
gatorna, där snön nu föll i täta flingor, som blåsten
dref upp i högar utmed husväggarna, kommo
tankarna öfver Grane, och han tänkte först på
hemmet. Men plötsligt tänkte han också på sig själf,
och alt hvad han upplefvat denna eftermiddag.
Historien om Malmgren hade gjort honom
eftertänksam och väckt en underlig slags fruktan hos
honom. Var det egentligen någon skilnad på
»kallelsen», som han själf fantiserat om, och den där
Lidnerska knäppen, som Abrahamson talat om ?
Han tänkte på, hvad det skulle bli af honom själf.
När nu hans pengar togo slut, och han ej fick
låna mer . . . Då måste han också ut på kondition.
Om han nu också blefve så där — hvad skulle
han kalla det — andligen maläten?
Han kände med välbehag, hur snön föll våt
mot hans heta ansigte, och han stirrade ett
ögonblick på flingorna, som svärmade om hvarandra i
skenet från en gaslykta. Med ens kände han
en ilning genom hela sin kropp, han kände något
med en stickande värme snudda vid sitt ben, han
såg .ett par ögon, som blixtsnabbt slogos upp mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
