Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
ej störa dem, som bodde inunder, fram och åter
på golfvet. . Cigarren hade han lagt ifrån sig och
hans händer darrade.
Han öppnade dörren och gick ut i förstugan,
lyssnade med återhållen andedrägt, i den vanvettiga
förhoppningen, att någon skulle komma i trappan.
Han tänkte på tjänsteflickan, som passade upp på
honom. Hon var af den sorten, som nog inte . . .
Han gick in igen, lät dörren stå, gick till
komoden, tvättade sitt ansigte och sina händer
med kallt vatten och drog ett långt andetag af
lättnad.
Plötsligt for han upp igen. Det lät, som om
någon gått i en dörr där nere.
Om. . . Om.. .
Åter blef det tyst, och åter började han sin
ändlösa vandring. Han andades kort och
flämtande, hjärnan tycktes honom vara en enda
glödande massa.
Till sist tog han tyst och ljudlöst, försigtigt
och lyssnande efter det minsta ljud, nyckeln ur sin
egen dörr och smög sig utan ljus utför trappan.
Dörren lät han stå på glänt.
När han kom en trappa ned, trefvade han
försigtigt på köksdörren.
— Men om lion vaknade och blefve skrämd
och ropade på hjälp.
— Bah! Det rörde honom inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
