Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Grane gick in i väntsalen, där kamraterna
redan väntade honom med biljett och
poleterings-märke.
Han tog Schultz afsides och sade hastigt med
en stämma, som lät ansträngd och tjock:
— Du skrifver väl?
— Ja.
Schultz log.
— Kommer du att sakna Upsala?
— Nej, inte Upsala.
Grane teg en stund och sade därpå hastigt,
som om han velat halka öfver orden, utan att bli
öfverväldigad af dem:
— Men tiden, som går mig ur händerna.
Han vände sig till de andra och kände i det
samma, hur Schultz hastigt tryckte hans hand.
Norström önskade honom med ett leende
välkommen åter, Lindberg föreslog ett fyrfaldigt lefve
på perrongen, och Hultin yttrade som sin önskan,
att Herran måtte sända sina änglar, att de måtte
bära honom på sina händer.
Grane lofvade att komma upp ett par dagar
nästa termin, hvarpå Hultin förklarade, att
matlaget skulle ha honom i vänlig åtanka och köpa,
hvad behof gjordes till högtiden.
Klockan ringde och alla rusade fram till
kupédörrarna. Grane skjutsades in, dörren stängdes,
Erik Grane. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
