Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
lifliga ögon, ett ansigte, som skiftade efter alla
de lifliga intryck, hvilka oupphörligt aflöste
hvarandra i hennes lättrörda sinne, och ett brunt lockigt
hår, som i ostyrig oreda slängde omkring hennes
lilla vackra hufvud.
Hon hette Ellen.
Grane brukade passa på henne i porten och
följa henne hem, när hon hade slutat sina
lektioner, och på den korta vägen till hennes hem
hunno de att tala om så mycket, att det räckte
till att sysselsätta Granes tankar, ända till nästa
gång han träffade henne.
En gång stannade hon vid en lyktstolpe, en
bit ifrån huset, där hon bodde, och sade adjö.
— Har ni flyttat? sade Grane leende.
Hon slog snabbt upp sina ögon mot hans och
log emot honom.
— Det är inte värdt, att mamma får se er.
Den kvällen trodde Grane, att han skulle
förgås af lycka. Han gjorde en lång, enslig
promenad, och när han kom hem på sitt rum, gick han
en hel timma fram och tillhaka och sjöng falskt,
så att värdinnan till sist gläntade på dörren och
sade, att hon hade hufvudvärk och inte tålde
vid mer.
När han blef student, fick han en bukett af
Ellen. Och dagen innan han reste hem, tog han
mod till sig och gick på visit i hennes hem.
Han frågade, om fröken Ellen var hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
