Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•179
De gingo tysta bortåt Vesterlånggatan och togo
af på en af de smala tvärgatorna. Grane började
känna sig ruskig till mods, och en mängd
historier om män, som blifvit mördade eller rånade
hos offentliga kvinnor, passerade hastigt genom
hans tankar. Han kände lust att gå sin väg, när
i det samma kvinnan stannade och satte nyckeln
i en port, som hon sakta öppnade.
— Här är det.
Han gick in, och medan han hörde, huru
dörren stängdes, såg han sig omkring. Det var en
trång, mörk gård, djup som en brunn, på alla
sidor omgifven af höga gråa murar, fullsatta med
fönster. Bredvid honom lågo ett par tunnor
uppstapplade mot väggen. Från ett af fönstren lyste
ljus, och han hörde ljudet af röster.
— Kom nu, men gå tyst.
Han gick uppför en smal stentrappa med nötta
steg, som förrädiskt lutade nedåt, flere trappor i
höjden. Han visste icke rätt huru många, Den
kvafva luften slog honom åt hufvudet, som i en
dimma såg han, hur hon gick framför honom, och
märkte själf, att han följde efter. Ännu en gång
kände han lust att vända om, men i detsamma
kom han nära henne i trappan och tog henne om
lifvet. Han kände, att hon ej hade några kläder
under kappan, och gick vidare
Äter stannade de, denna gång framför en liten
trädörr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
