Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•187
lek ordet »öfverspänd». — Och så bör man vänja
unga män vid litet familjelif. De bli aldeles som
förvildade af det välsignade kroglifvet, kasta
ser-vietten ifrån sig, utan att vika ihop den, och känna
sig generade i — hm! — bättre
fruntimmersäl-skap.
Grane gick in i profossorns enskilda rum, och
samtalet var snart i full gång.
Professorn stod framför spegeln och ordnade
sin toalett. Han var omkring sextio år, mager,
af medellängd, med ett litet välbildadt hufvud och
slätt tillbakastruket hår. Hans ögon hade en
ungdomlig glans, som lyste upp hela ansigtet, och
fingo ofta, hälst när han satt tyst, ett vemodigt
uttryck. Man talade om någon tidig sorg, som
påstods hafva inverkat på hela hans lif. Han bar
helskägg, som något dolde hans mun. Men
leendet var ungt, stundom något sarkastiskt. I de
akademiska kretsarna var han ansedd, men själf
sympatiserade han ej med den där rådande tonen,
och han egde i hög grad den för en gammal man
sälsynta egenskapen att förstå ungdomen.
— Huru länge är det du varit här nu? sade
professorn.
— I höstas kom jag hit för andra gången,
sade Grane med en lätt betoning.
— Och du är redan trött på Upsala igen?
Professorn såg på honom med ett leende,
medan han lade halsduksnibbarna till rätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
