Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•193
Med honom följde hans fru, lång, mager och
sedlighetsintresserad, som altid talade om, hur
öfver-lastad hennes stackars man var med arbete. Där
såg man professor Hultman, som var den ende
sökande, när han blef professor i historia, och
hvars vetenskapliga rykte lefde på de upptäckter,
ban en gång lyckats göra, angående ett par
misstag, som Geijer begått i sin historia. De
påpekade misstagen voro visserligen inte särdeles stora,
men det var ändå fint att ha kunnat vederlägga
salig Geijer med fakta. Hans fru var liten, fin,
svärmisk och literär samt synnerligen god vän till
fru Ranke, hvilken de andra damerna hemligen
fruktade, emedan hon med en nästan fanatisk
hetta omfattade sin mans tämligen långtgående
åsigter.
Och så fans där en docent i filosofi, som hette
Hegardt, och som med sin böjelse för spekulativa
idrotter förenade en i almänhet oöfverträffad
matlust. Han var damernas favorit, icke därför att
de altid förstodo, hvad ban sade dem, utan därför
att filosofi var ett så intressant ämne. Man blef
altid liksom klarare öfver sin religion, när man
kunde fatta den litet filosofiskt. Hegardt var
förtjust i att få resonnera, och hos damerna fann han
altid villigt intresserade åhörare.
Dessutom var där ännu en docent, en liten
mörk karl med ett fett vänligt ansigte. Han hette
Tranér. Hvad han var docent i, talade man aldrig
Erik Grane. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
