Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•208
— Ska’ vi inte sätta oss?
Han drog Grane ned i en soffa, som stod i
salen, och började tala om modern literatur.
Grane var hela tiden på sin vakt, men nästan
mot hans vilja började mannen att intressera
honom. Randers förstod konsten att intressera. Han
talade hela tiden lifligt och som det tycktes
öppenhjärtigt, utan att. likväl någonsin blotta sig själf.
Men någon gång kastade han fram ett litet ord,
som kom Grane att tro, att det fans något af
hjärta hos honom, och att han ägde ett alvar, som
ban bara inte brydde sig om att visa för hvem som
hälst. Han talade mycket om faran af att vara för
mycket röd eller grön, men ban gaf samtidigt
under sina resonnemang så radikala medgifvanden,
att Grane aldrig kunde kalla honom bornerad eller
konservativ. Hela personen föreföll honom som
en underligt sammansatt knut, hvilken det vore
intressant att kunna lösa opp för att se, om det
fans något inuti.
Samtalet föll på Ibsen.
— Ja, det är hans storhet, att han ändå är
så mycket konservativ, sade Randers.
Hvad menar han? tänkte Grane, men fick ej
tid att fortsätta samtalet. Ty i detsamma reste
Randers sig upp och gick fram till docenten
Hegardt, med hvilken Grane hörde, att han började
ett samtal om en filosofisk broschyr, som i dagarna
utkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
