- Project Runeberg -  Erik Grane. Uppsala-roman /
207

(1897) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•207

sam i Upsala. Somliga af kamraterna voro borta,
och med andra kunde han ej umgås som förr.

— De äro rädda för mina åsigter, sade han
och skrattade kort.

De skildes utanför det hus, där Randers bodde,
och Grane tryckte den andres hand, när de sade
farväl, ined känslan af att helt. oväntadt hafva
mött sympati.

Han kunde nämligen icke veta att professorskan
efter supén gjort Randers samma förslag, som hon
förut gjort honom, och att denne åtagit sig uppdraget.

Han hade nog sett, att professorskan Ranke
haft ett, längre samtal med Randers efter supén.
Men han hade aldrig tänkt på att fråga, hvad de
talat om.

XIII.

Try ting de lärde sig, de gamla perser,
Att spänna bågen, rida, tala sant,
Och ännu idkas dessa små. kommerser
Bland vår moderna ungdom samvetsgrant :
De rida käckt, det tål ej kontroverser,
Och önskas det från en och annan kant
Att litet mer på sanningen de såge,
Nog passar deras rygghast bra — till båge.

BYRON.

På X-nation hade strax före terminens slut
varit »fruntimmerspex», d. v. s. nationspektakel af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:50:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/erikgrane/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free