Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•224
Häi efter uppträdde ett rödhårigt skollärarämne,
som såg ut att bära nationens väl och ve på sina
breda skuldror, och som ständigt uttalade ordet
»nationen» med en tonvigt, som om han stått i
riksdagens första Kammare och talat om
fosterlandet, och förklarade, att Upsala universitet städse
fördelaktigt utmärkt sig för att ej befatta sig med
»Dämagogische Umtriebe». Han ansåg, att denna
tidnings anskaffande vore ett steg, som i detta fall
kunde medföra oberäkneliga — han lade särskild vigt
vid oberäkneliga — följder, och han bad nationen
betänka sig noga innan den beslöte sig för detta steg.
— Herr Grane har ordet.
Grane reste sig förvirrad upp. Han hade
glömt, att han begärt att få yttra sig, och stod en
stund tyst. Det kändes, som om allt hvad han
tänkt under hela öfverläggningen funnes rundt
omkring honom i en rök, hvilken lian blott behöfde
blåsa på, för att den skulle försvinna, och alt bli
klart. Men han kunde icke röra läpparna. I det
samma mötte han Lings ögon, som belåtet
betraktade honom, uttryckande njutning öfver hans
förlägenhet, och han tyckte sig höra ett »Häm!» på
hans läppar. Ansträngande hela sin kraft fick han
slutligen fram de få orden:
— Jag har blifvit förekommen af hr Hultin
och ber blott att få instämma med honom.
När han satte sig ned, susade det för hans öron,
och han tyckte, att allas blickar hvilade på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
