Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•232
lysande af välmåga. Ett förfärligt sorl, som var
på en gång bedöfvande och hetsande, fylde
rummet. Och midt i vimlet och bråket rörde sig
nationens vaktmästare med punschkruset i hand
och fylde i bålarna, hög, majestätisk, välbergad,
nedlåtande mot de unga, förekommande mot de
äldre, kamratlik mot medelsorten, fryntlig, skallig
och purpurröd i ansigtet.
Plötsligt ljöd en stark stämma, som för en
fjärdedels minut tystade bullret:
» Sån-ga-re!»
Hysch! Man drog sig undan åt väggarna,
sångarna bildade en halfcirkel vid pianot, anföraren
gaf tonen, höjde handen till signal, och genom
rummet dånade den gamla, härliga:
»Öfver fjällarna grå
Är det natt. Halloh.j ; ,,
Och ungdomsfriskt med stämning af susande
granar och hvit nyfallen, yrande snö kom
slutstrofen :
»Jägarskaran går i midvintems natt.»
Bravo!
Handklappningar dånade, man ropade »bis»,
man utbragfte ett lefve för sångarna, och så
knackade det i bålen.
Vår humanistiske vän Berling, som af naturen
var begåfvad med ett rundt illmarigt ansigte och
små pigga ögon, stod midtför bordet med slefven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
