Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•234
oss alla välbekant, och som säkert är egnad att
anslå de ömmaste strängarna i alla känslofulla
hjärtan.
M. h. det fins tillfällen i det mänskliga lifvet,
när man tycker sig behöfva något (stilla, fnittrande
jubel), när man går och letar efter något i sin så
att säga själ, som man, med ett ord — inte finner.
Man tröttnar att sitta på sin ensamma kammare,
man går ut och drifver, och man känner sig med
ett ord litet stäld. Hvad är det då, som man
längtar att få — för att uttrycka sig fint — att
få komma åt, när man känner sig lifvad för
någonting högre? Mina herrar, jag vill inte kalla den
känslan vid något groft namn, ty i så fall skulle
jag endast tillåta mig anse frågan vara för tidigt
väckt. Men det är i alla fall något, som man
skulle önska ... att komma i beröring med ... att
få omfatta med känslans centralpunkt . . . med ett
ord, att få se ibland. M. h. jag menar kvinnan.
Bravorop, under hvilka talaren passade på att
smutta på sitt glas och tända cigarren, som
slocknat under det långa anförandet.
— Jag borde bedja om ursäkt för, att jag står
här och tjufsuper under talet. Men det kommer
af gamla vanan. Jag ville bara säga, att det är
kvinnan, som gör en litet stäld här i lifvet, och
därför ville jag, att vi i en stund sådan som denna
skulle påminna oss kvinnan. Jag menar inte
kvinnan på Kungsängen eller Svartbäcken, sådan som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
