Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•2U
som måste komma. För mig åter . . . Nå ja.
Mins du en. afton före jul, när vi sutto hemma
hos mig, och du träffade Anna, hon med de små
stickande ögonen ocli det vackra håret ?Den
kvällen, när da talade till mig om ditt förflutna lif?
— Nåå.
Grane reste sig spändt upp i soffan och såg
oafvändt på den andre.
— Då hade jag fått veta det åtta dagar förut.
Doktorn sade mig det vackert och försigtigt. Och
så satt jag hemma, utan att kunna röra mig, utan
att våga gå ut. Och så kom flickan. Jag kunde
ej låta henne gå. Hon sade, att hon tyckte, jag
var så underlig och så tyst. Jag mins, att jag
talade vid henne om hennes mor och rådde henne
att gifta sig och låta bli andra karlar. Och så
kom du, och hon gick. Och du berättade för mig
altsammans 0111 dig själf. Och jag kunde inte,
ville inte . . Nej, inte då. Jag har aldrig talat
vid någon människa om detta förr. Och sedan
voro vi ute, superade, drucko champagne, tror
jag. Och jag var med om alt, och jag hade
roligt. Men jag såg altsammans som på afstånd,
och jag var så rädd, så rädd för att sedan på
natten bli ensam med mig själf.
Grane hade hört på honom, utan att göra en
rörelse, utan att ändra en muskel i sitt ansigte.
Nu kände han en varm, darrande ström af känsla
ila genom hela sin kropp, och hastigt sprang han
Erik Grane. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
