Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•244
ett barn, som var svårt att handskas med. Jag
var så inbunden. Och så var min fantasi så öfver
alla gränser stark, den var i verksamhet
oupphörligt, och den har aldrig fått egentligt aflopp. Jag
skref ju aldrig veis eller dylikt som andra
sysslade med. Jag har ibland trott, att fantasien kan
vara på en gång så stark och så bunden, att man
till och med ej kan gifva den uttryck. Ja. Och
när jag var fjorton år lemnedes jag ensam. Det
var naturligtvis ingen, som anade, att det var
farligt. Jag kan minnas, att det sensuela var vaket
hos mig, när jag var åtta år. Ja. Man borde
öfver hufvud taget akta sig att lemna barn för
mycket i ensamhet.
Grane kände för vännen ett medlidande, med
hvilket blandade sig en underlig känsla af den
vördnad, som man altid ägnar lidandet. Han slog
i glasen, och ur stånd att på annat sätt uttrycka
sina känslor, räckte han Schultz det ena glaset
och klingade med honom:
— Skål och välkommen.
Schultz bytte hastigt om ton.
— Nå än du då? sade han med ett litet
leende. Lefver du ännu i oskyldighetens tillstånd?
— Nej, sade Grane tvärt.
Schultz gjorde en rörelse, som om han skakat
något af sig:
— Ja, det ena är otäckhet, och det andra är
också otäckhet. Men jag vill inte bli af ens med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
