Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•257
-— Jag tittade på henne, och hon tittade på
mig. Och till sist höll jag upp i fönstret ett
papper, på hvilket jag med stora bokstäfver
skrifvit klockan 8 e. m. Hon skrattade ocli rodnade
förstås och skakade på hufvudet — naturligtvis.
Nå, klockan åtta var hon i alla fall nere i
portgången, och klockan nio var hon uppe på mitt
rum. Och sedan hälsade hon på mig så där ett
par gånger i veckan. Jag var ordentligt kär i
henne. Och hon talade om hela sin historia.
Hon hade blifvit förförd af en handelsresande, som
velat gifta sig med henne, och hon hade ett barn.
Och hon hade aldrig haft någon annan
förbindelse än med mig. Jag fick ordentliga
samvetskval, kan du tänka dig och gjorde slut med
flickan, flyttade till och med från gården för att vara
riktigt säker. Det hela var en dumhet. Ty man
bör aldrig ha sina förbindelser i samma gård, hälst
när det är en så’n där kvasi-dygdig flicka.
Norström nickade gillande.
— Ja, och kan du tänka dig, fortfor Randers.
Sedan fick jag veta, att hela historien var lögn
från början till slut. Barnet hade hon med en
student, jag känner karlen mycket väl, och han
hade fått henne att hitta på den historien för alla
människor, bara för att vara säker på sin karrier. Och
så förbaskadt oskyldig var hon inte häller för resten.
Norström satt med det ena benet öfver det
andra. Ett djupt veck hade lagt sig i pannan.
Erik Grane. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
