Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•262
Randers tog honom om handlederna och såg
honom leende in i ögonen.
— Tror du inte, att t. ex. de flesta af våra
ämbetsmän hafva litet af den sammansättningen?
Hans ögon fingo något stickande skarpt, men
Grane märkte inte, att det låg alvar under skämtet.
" — Jo, visst fan tror jag det, sade Grane, i det
han slet sig lös. Men det är också därför, de äro
så rädda för, att en gång korkarna skola smälla
ur alla dumma skallar.
Randers log och började göra toalett.
— Klockan är snart tre, sade ban.
Grane gick upp och ner på golfvet, pratade
om ditt och datt. Af en händelse stannade han
vid skrifbordet, där ett papper sköt fram ur en
bok. Utan att tänka därpå, lät han ögat glida
utefter raderna, och han läste namn, hvilka han
kände igen såsom tillhörande stadens beryktade
fruntimmer. Han studsade, erinrade sig plötsligt
sitt samtal med professorskan Ranke och frågade
tvärt:
— Hvad är det här?
— Hvilket?
Randers gick hastigt fram till skrifbordet, tog
papperet och stack in det i sin låda:
— A, det är bara ett par adresser.
Grane tänkte på Schultz’ ord. Men han kom
sig ej för att säga något.
Och så gingo de ut och åto middag. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
