Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•333
— Gråt inte barn, fortfor hon, när hon såg, hur
dottern vände sig bort. Gråt inte för mig. Jag
får det bara godt. Gud välsigne dig, för att du
städse varit mig en god dotter.
Karin lutade hufvudet i sitt knä, och den tjocka
flätan föll fram öfver hennes skuldra. Äfven hos
henne fans det många upproriska tankar, men som
modern inte visste af. Hon hade aldrig haft mod
att bedröfva modern genom att säga henne sina
tankar rent lit. Därför hade hon altid tegat med
dem, och nu kände hon sig till mods, som om
hon aldrig varit sann mot modern. Och därför
grät hon nu, utan att kunna se upp.
— Kära mamma, sade hon och tryckte sina
läppar mot moderns hand.
På eftermiddagen kom presten. Fru Grane
hade själf önskat, att han skulle komma då.
— Det är kanske bäst, att jag får nattvarden,
innan Erik kommer, sade hon. Han kan ju ändå
inte vara med.
Sedan den sjuka fått nattvarden, gick presten
igen. Han hade hört, att Erik Grane skulle
komma hem, och ville ej träffa honom.
Fru Grane föll i en lätt slummer. Hon vaknade
fram mot aftonen och kände sig mycket matt.
Det var tydligt, att slutet var nära.
— Kommer inte Erik snart? sade hon.
Och hennes man måste oupphörligt gå ned
Erik Grane. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
