Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3ii’2
dant klingande skratt ocli var så full med skoj
och spektakel och hade ett par ögon, som lyste
som lysmaskar under hennes tofviga lugg, och gult
hängande hår hade hon och en midja, som vek
sig som ett spö, bara hon sprang. Jag tror, att
vi slogs först. Och så träffades vi en dag i
skogen och började tala alvarsamt. Och det var
märkvärdigt, hvad hon kunde tala alvarsamt, fast
hon hvarken var vetenskaplig eller literär, och fast
hon inte kände till Spencer och Brandes. Och
hvad hon talade bra, och sådana roliga tankar
hon hade. Det trodde hon inte på och inte på
ilet och inte på det. Det var bara dumheter, som
gammalt folk satte i oss som barn för att narra
oss lyda. Och där var litet underligt varmt, ska
jag säga dig, i den svala skogen, där granarna
stodo så höga och alvarsamma och läto mossan
växa i skydd på stenarna under dem. Men bäst
vi gingo där och talade, så började hon storskratta
igen, och så tog hon en stor grankotte och kastade
midt i hufvudet på mig och tog till bens och
sprang hem. Och jag var inte människa att hinna
ifatt henne.
Jag blef som tokig efter den där promenaden,
och hvar jag gick, tänkte jag på den där flickan
med sitt vackra skratt och sitt mjuka lif.
Äktenskapet är en alvarsam sak, och man ska noga
öfvertänka, om inan passar för hvarandra, innan
man tar ett så vigtigt steg i lifvet. Det hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
