Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den utlofvade himmelska glädjen uteblef dock, och en dyster
stämning bemäktigade sig hopen, då branden var slut.!) I Alfta
går ännu en sägen, att då några personer senare på dagen besökte
platsen, låg öfverst på askan ett obrändt blad, innhållande psalmen
462 v. 1.
Dagen därpå ankom kronobetjäningen till stället för att gripa
Erik Jansson, hvilket dock misslyckades. Följande dag förnyades
försöket, och länsmannen var biträdd af en militär och 50 å 60
handfasta karlar. Uppträdet var våldsamt. Första anfallet afslogs
af Erik-Jansarne, och deras profet tog sin tillflykt till ett
närbeläget tvåvåningshus, som måste med storm intagas under det
ursinnigaste motstånd, hvarvid de gräsligaste tjut uppstämdes af
säväl män som kvinnor, och blod sågs flyta. Sedan
kronobetjäningen ändtligen genom stegar, uppresta mot andra våningens
fönster, inträngt i huset, tycktes profeten vara försvunnen. Han
hade gömt sig på vinden bakom en mur men föll genom en
öppning mellan muren och väggen mned till botten af andra
vaningen. Efter långt sökande upptäcktes han till sist, och så stor
var förbittringen bland folkhopen, att de på allvar föreslogo, att
man genom nedhällande af sand skulle bringa honom om lifvet.
Han framdrogs likväl därigenom att muren nedrefs, och efter att
hafva blifvit skymfad och misshandlad affördes han till
länsmansgården, där han fängslades och sändes till länshäktet i Gelle. Vid
afskedet yttrade han till sina lärjungar följande ord: “Kommer
jag åter till Eder, utan att någon kan göra mig nagot ondt, så
skolen I däraf veta, att jag är atf Gud.“
Uti Gefle anställdes med honom förhör inför
landshöfdingeämbetet, men då därvid utröntes, att han ännu var mantalsskrifven
uti Österunda, afsändes han med första fångtransport till Konnngens
Befallningshafvande i Vesterås, som därvid anmodades att med
honom, “som syntes vara svagsint“, vidtaga nödiga åtgärder.“)
Efter ankomsten till Vesterås, den 22 Juni, öfverlämnades
Erik Jansson till en läkare för utrönande af hans simnesbeskaffenhet;
han inhystes därvid i ett med galler försedt rum i slottet, emedan
plats ej för tillfället fanns på lasarettet, dit han dock efter några
dagar förflyttades. Under denna tid besöktes han ofta af läkaren
och slottspredikanten, hvilka vid förhör, hållet den 5 Juli, afgåfvo
sina intyg. — Den förre ansåg honom lida af ett “ecstaseradt
tillstånd, gränsande till partiel smnesrubbning“, den senare imtygade,
att “han var behäftad med en i tvänne stora, af exaltation
ytterligare stegrade villfarelser sig uppenbarande egenrättfärdighet“,
— den ena bestående uti hans öfvertygelse om syndfrihet, den
andra i hans föregifna kallelse att vilja förkunna ordet. — “Tikväl“,
fortsättes, “säger han sig vilja förblifva all mänsklig ordning
1) sUV H Alfta, “G. LT 18447 N:;o“48; ’ Ekman, ava r S0S:–300MHwEeA
Juli 1844.
?) G, 4, prot. Juni 1844,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
