Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
Erik-Jansarnes emigration och grundläggning af kolonien
Bishop Hill. Erik-Jansismen i Danmark.
På våren 1846 anlände bref från Olof Olsson, hvari han
ifrigt uppmanade till utvandring. Då han anländt till New York,
sammanträffade han där med pastor O. G. Hedström, den
svensk-amerikanske metodismens grundläggare. Denne mottog honom på det
vänligaste och sökte att vinna honom för metodismen, hvilket ock
utan svårighet lyckades, då metodismen och Erik Janssons lära i
mycket hade likhet med? hvarandra och Olsson redan förut hyst
sympatier för den metodistiska läran. Hos Hedström vistades
Olsson någon tid och gjorde sedan en resa måt landet till Victoria,
Knox County, Illinois, hvarest Jonas Hedström, en bror till. den
förre, vistades. Härifrån skref han till Sverige och
rekommenderade Illinois som lämplig plats. ;
I “hemlandet blef nu ifvern att komma till det nya Kanaan
synnerligen stor och underblåstes af profeten och hans apostlar.
Sannolikt skulle Erik-Jansismen vid denna tid gått tillbaka,
alldenstund många började återvända till besinning, om icke genom
förslaget till utdyttning det andliga svärmeriet med sig införlifvat
ätventyrarelusten och förespeglingen af det goda landet bortom
hafvet. Erik Jansson själf och hans närmaste män arbetade med
rastlös ifver och hade många svårigheter att bekämpa. Pass för
öfverresan måste erhållas, och Jonas Olsson reste till Gefle för att
föranstalta därom men blef nekad !). Han vände sig då till
Henschen i Uppsala med begäran om hjälp, och denne skref till Just.
Kansl. Ambetet en ganska skarp inlaga, som hade åsyftad verkan,
1 det att Erik-Jansarne erhöllo de begärda passen?). — En annan
svårighet var att erhålla lämpliga fartyg. De få svenska skepp,
som gingo på Amerika, förde i de flesta fall järnlast och voro utan
anordningar för passagerare. De blefvo därför inrättade, så godt
sig göra lät, för sällskapets behof, men i allmänhet fingo
passage
’) “De voro som Farao, de ville ej släppa folket“, säger han själf därom.
?) Jonas ÖOlsson, a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
