Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ideen, finna den Essentia, hvaraf de förra allesammans
äro blotta proptietates. Man skall kanske härvid svara, att
allt det nu sagda just utgör Bisgbls egen mening och
följaktligen oj beböfver sätta hans vänner i någon förlägenhet: att
nemligen denna substans vore just varat, men ej betragtadt
såsom en form af rdeen, utan såsom ideen sjelf, blott ännu
i outvecklad t skick. Nåväl, frågan är således: hvad är då
ideen i detta skick, då den ej ef» såsom sådan kan kallas
»vara« ty detta var ex hypotbesi er* /orm hos den eller
uttryckte ej sjelfva das Ansich)? Dock, äfven härpå har Hegrl
lémnat ett svar: hvad som drifver fram formerna är intet
annat än motsägelsen, oron eller den dialectiska methoden, m.
e. o. den oemotsvarighet, som finnes hos hvarje bestämdt be-»
grepp eller hvarje producérad form såsom sådan mot det
verkligt absoluta1). Alltså, sluta vi, hvad som drifver fram
utvecklingen är en relation mellan dess membra — ty att de
föregående orden ej kunna beteckna något annat torde vara
klart. Men hvarje relation förutsätter ett gemensamt hos de
refererade, en relationsgrund, och denna skall här dessutom
vara sådan, att processen derur kaq inses, d. v. s. vara kraft.
Få vi nu, ex hypothesi, ej identificera denna med någon af
dess former; hvad vill detta annat säga, än att vi fått en
producerande princip och en absolut grund till utvecklingen, i
förhållande hvartill t. o. m. det rent abstracta varat är en
concret product, och hvilken följaktligen ej lärer kunna
betecknas med annat än det Heraclitiska: qot} yei*).— Såvida man
ej vill anförtro utvecklingen och processen åt ett annat tän-
1) Enegel. / sid. 409; Log. 1 sidd. 4i, 45; Re is Ph. i sid. 60f
m. fl. st. — Mag. Borelius gör, utan att egentligen kunna neka, att
motsägelsen eller methoden utgör principen i det Hegelska systemet, ändå vissa
svårigheter vid erkännandet deraf (p. a, st. sidd. 38—39), hvilka
synnerligen bero deraf, att han ej gjort sig reda för hvad princip i en
vetenskaplig demonstration vill säga, utan förblandar den med resultat. Då
utrymmet här ej tillåter en vidlyftigare critik, hänvisar jag till Marbeine*e
(den crkändt trogne Hegelske lärjungen), som i sin Einleitung in dit öffent~
lich.cn Vorlesungen uber dit it cd eu tung der Uegelschen P kilos. in die
ekrist. Tkeologie (1842) sid. 30 med uttryckliga ord om Hegelska
philo-sophien förklarar, att »fur ikr Princip kann man nur die Metkode anst-
1 ken«.
2) Mag. Borelius har ej velat inse nödvändigheten för all pantheism
af detta resultat: att ej på något sätt kunna fatta eller utsäga A vad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
