Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Grönland och eskimåen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
FÖKSTA KAPITLET.
Detta folk är det som dessa blad skola ägnas.
Lika skarpt som eskimåen genom sitt utseende, sin
kroppsbyggnad, sina sinnrika redskap och genom hela
sitt lefnadssätt skiljer sig från alla andra folkslag, lika
enahanda äro de olika eskimåstammarna inbördes.
En oblandad eskimå från Behringssund är så lik en
ostgrönländare, att man icke ett ögonblick kan tvifla på,
att de tillhöra samma folk. Deras språk är också så lika,
att en Aljaskaeskimå och en grönländare säkerligen utan
stora svårigheter skulle kunna tala med hvarandra.
Kapten Adrian Jacobsen, som har rest både i Grönland och
i Aljaska, berättade mig, att han på det sista stället kunde
reda sig med den smula eskimåiska, han hade lärt sig på
Grönland. Detta är folk, som äro åtskilda af mer än
600 geografiska mil, eller som från Kristiania till Kinas
gränser eller till midt i Arabien. En sådan enhet i språk
hos så vidt skilda stammar torde vara enastående i
människosläktets historia.
Den likhet, som förenar alla eskimåstammar inbördes,
liksom deras afsöndrade ställning gentemot andra folk
och deras fulländade redskap kunde synas tyda på, att
det är en mycket gammal ras, där allt stelnat i bestämda
former, och som nu endast långsamt förändras. Andra
förhållanden synas dock till en del strida mot ett sådant
antagande och göra det mera troligt, att det
ursprungligen har varit en liten stam, som först i en jämförelsevis
sen tid har utvecklat sig till sitt nuvarande lefnadssätt
och spridt sig öfver de länder den nu bebor.
Att de på jämförelsevis kort tid ha kunnat sprida
sig öfver dessa utan att likväl ha uppträdt i stora skaror
som vid större folkvandringar, är lätt förklarligt, när man
betänker, att deras nuvarande ogästvänliga hem knappast
ha varit bebodda, åtminstone icke varaktigt, förr än de
togo dem i besittning, och att således intet annat än na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
