Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS BIBEL.
153
lof att stå på din himmelske husbondes ära och
rättigheter, och de gå främst.
Det var nu Sandkvists tur att vara tyst;
men icke heller smeden tycktes hafva lust att
fortsätta samtalet. Kanske var han rädd att
försvagad et intryck hans enkla ord tydligen hade
gjort. Först när de en stund därefter skildes åt,
sade han några ord.
— Herren allena kan förlåta synder, men
det tillkommer oss att erkänna och godtgöra
hvad vi gjort illa.
Sandkvist endast nickade och gick vidare,
men han kunde ej ändå komma ifrån smedens
besvärliga sällskap. De ord denne sagt ljödo
oupphörligt hans minne — i hans samvete.
Han var orolig. Skulle han, som ju uppriktigt
älskade sin frälsare och så gärna ville verka för
honom, kanske ändå vara ett dåligt vittne, en
sådan där falsk bibel, som smeden talade om?
Det ville han icke för någon del. Men hvad
skulle han då taga sig till?
— Ja, ja, det är som jag sade, suckade
han, det går väl an för honom med hans
saktmodiga sinne — man kan ju inte rå för hurdan
man blifvit af naturen. Godtgöra, sade han —
jag undrar om han inte ändå lutar litet åt det
lagiska, fast jag ej begriper, hvar han då skulle
få en sådan frid ifrån. Ja, det förstås, att nog
kunde de fått behålla den där genvägen, det tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
