Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS BIBEL.
167
;ir nedrigt, afskyvärdt handladt. Och han skall
vara en sådan där särskildt gudfruktig man, den
Kalm!
— Lorén fick väl igen platsen, frågade någon.
— Nej, svarade Janne, den var ju redan
upptagen. Men han fick visst löfte om att fä igen
be i sedan, om den blir ledig. Jag träffade inte
Lorén i morse.
En allmän ovilja mot direktör Kalm gaf sig
luft hos alla de närvarande. Det var hjärtlöst
handladt, minst sagdt; man undrade, om det ej
rent af vore skäl att förmå den unge mannens
förmyndare att väcka åtal. Allra skarpast
yttrade sig major Strömdal. Men det var ej
endast direktören, som fick en sträng dom af
honom, utan med detsamma alla hans
meningsfränder.
— Så bär den sortens folk sig åt! Och
ändå ge de sig ut för att vara bättre än andra.
Aldrig hade jag kunnat göra på det sättet.
Men det var några små omständigheter
förenade med denna händelse, som de vältaliga
domarne icke kände till och hvilka väl kunnat
tala till den dömdes förmån.
Hans öfverilade handling kände man, men
däremot icke den djupa, förkrossande sorg
däröfver, som jagat sömnen från hans ögon och
som tyngde på hans sinne långt mer, än
förlusten af hela hans förmögenhet skulle hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
