Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Harpspelaren
- Lejonet och råttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harpspelaren.
En man, som brukade sjunga och spela på harpa i
skänkstugor och små förlustelseställen, föranleddes af det bifall,
hvarmed hans uppträdande där kröntes, att önska sig en
större krets, för hvilken han kunde visa sina talanger. Han
föreställde sig, att om han blott en gång finge spela och
sjunga på en offentlig skådebana, skulle rykte och lycka
med nödvändighet komma honom till del. Han försökte länge
och ifrigt och vann till slut det önskade medgifvandet,
men på en så stor plats hördes hans strängar och röst så svagt,
att han genast blef uthvisslad.
*
Lejonet och råttan.
Ett af jakten uttröttadt lejon låg och sof, utsträckt till
sin fulla längd, under ett skuggrikt träd. Några råttor, som
sprungo öfver lejonet, medan det sof, väckte upp det,
Det lade då sin tass ofvanpå en af dem och var just på väg
att krossa henne, men råttan bad om barmhärtighet i så
bevekande ordalag, att lejonet lät henne slippa undan. Någon
tid derefter fångades lejonet uti ett nät, hvilket blifvit utlagdt
af några jägare, och, ur stånd att själf sätta sig i frihet,
lät det skogen genljuda af sitt rytande. Råttan, hvars lif
hade blifvit skonadt, kom då fram och gnagde sönder tågen
med sin lilla hvassa tand samt försatte lejonet i frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:57:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/esopsfab/0020.html
