Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA-BO ND OCH REDAKTÖR
45
kanskt vis dristighet till mig och sökte arbete hos
okända byggmästare. Jag anmälde mig i den nyupprättade
brädgården. Fullt öfverallt. Ingen behöfde mig. Sjödén
hade omsider fått ett "job," och jag fick emellanåt
hjelpa honom. Men hans egen inkomst var så liten, att ban
cj kunde dela den med mig. Vi sofvo om nätterna på
en vind, på bara golfvet, med våra rockar till
hufvudord. Med måltiderna var det ej mycket bättre bevändt.
Men vi redde oss ändå, i synnerhet som den starka
värmen i sin mån bidrog att minska matlusten. När det
blef mig allt för olustigt i staden, gick jag ut till min
vän doktorn och stannade hos honom en dag eller så.
En dag bad ban mig taga hans häst och vagn och köra
till Salina efter någon medicin, som han behöfde i sin
praktik och som ej fans i Lindsborg. Gerna åtog jag
mig detta uppdrag. Det hade åskat och ösregnat begge
de föregående nätterna, och i följd deraf hade vägarne
åter blifvit svåra, bäckarne svällt öfver sina bräddar o.
s. v. få cn sträcka af 6 mil, innan man kom till Salina,
var vägen föga annat än ett qvartersdjupt träsk. Kl.
på e. m. var jag framme, och kl. 8 på qvällen körde ja^
från staden. Inom cn timme var det kolmörkt. Jag
körde på måfå söderut. Emellanåt fastnade vagnen i
gytjan, så att hästen knappt förmådde draga den upp igen.
Några mil från staden skulle man svänga vesterut, men
i mörkret tog jag miste och svängde på orätt ställe. På
cn plats höll jag på att köra rakt ner i en s. k. "ravin"
eller brant dalsänkning, men observerade misstaget i tid.
Sedan gick det bra, tills jag helt plötsligen kände vatten
omkring mina fötter. Jag stannade hästen tvärt oci.
upptäckte till min fasa, att vi befunno oss ute i en bäck,
dit sluttningen varit nästan omärklig. Med yttersta
möda lyckades jag förmå hästen att backa upp på torra
marken. Strax derefter passerade jag förbi ett par s. k.
"prärieskonare." En man ropade mig an och rådde mig
att stanna öfver natten i närmaste gård, såvida jag ej
ville riskera att förlora både häst och vagn i den
upp-svälda bäcken. I mörkret letade jag mig fram till en at"
honom beskrifven farm, satte in hästen i stallet, drog
den lilla vagnen dit in och lade mig i den att sofva i en
särdeles obeqväm ställning, med öfverdelen af min kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
