Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
VAGABOND OCH REDAKTÖR. 37 3
detta ledsamma förhållande, svarade hon tröstande : "Om
någon man är snäll och gör det bästa han kan för sin
familj, så är det du. Har jag någonsin derför varit
otacksam, så förlåter du mig nog. Bara jag får ha
dig, bryr jag mig ej om något mer i denna verld." Hon
var lika ädelmodig som fördomsfri och liberal.
Emellertid skockades olyckans moln allt tätare öfver våra
hufvud, fast vi sjelfva icke förstodo det. I början af
aug. föreföll vår äldsta flicka, den 6-åriga Ester, mindre
kry än vanligt. Vi tänkte, att det endast var en
tillfällig opasslighet, och då vår vän från
Hockinson-trak-tarne, farmaren Johnson cn dag kom med hästar och
vagn och bjöd oss åka med ut till hans farm och stanna
några dagar, trodde vi, att flickan snart skulle krya till
sig i den friska landtluften. I stället blef hon sämre
så att vi till sist måste vaka öfver henne om nätterna.
Dagarne tillbragte jag mestadels på ströftåg med
kameran. Anna hjelpte mrs J. med hennes hushållsbestyr,
tjärnade smör, tvättade o. s. v. Hvar morgon och qväll
mjölkade hon 4 af J :s 9 kor, stundom allesamman och
var hjertans glad att kunna vara till hjelp och tacksam
för att än en gång ha fått komma ut på en farm. En
natt, då flickan var sjukare än vanligt, sade Anna:
"Ack, att jag bara hade tagit med mig litet af den
björnbärssaft, jag inkokat! Jag tror, att den skulle
hjelpt henne. Mrs J. har hela hyllor fulla med inkokt
frukt och saft. Somligt deraf har stått der i 3 år, sägei
hen. Jag skulle gerna ge henne två kannor igen, om
jag finge låna en. Men hon är ju så förskräckligt
ogin, att jag riktigt ryser för att be henne om
någonting. Men det blir väl ingen annan råd än att försöka.’
Hon gick och knackade på dörren till makarne J :s
sofrum och framställde sitt ärende. "Jag får väl upp då,"
gnällde mrs J. "Nej, det behöfs inte," blef svaret, "om
jag bara får tillåtelse, så kan jag hemta saften sjelf."
— "Jo, nog går det an då." Omsider kom Anna
tillbaka med en glaskanna med saft. "Tänk," sade hon, "sä
olika menniskor kunna vara. Jag tycker, att om det
vore hon, som befunne sig i vårt hem med ett sjukt
barn, skulle ingenting kunna tänkas, so n jag inte med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
