Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamål, men det oaktadt hafva äfven dvn sinnliga seden och
hennes gemensamhet väsentlig betydelse för detta lif. Man kan
lätt finna detta, om man tager i betraktande de seder, som utan
att vara etiska, skilja ett civiliseradt folk frän ett ociviliseradt.
Hos båda finnes visserligen en blandning af goda och dåliga
seder, men hos det civiliserade folket upptäcker man lätt en
mångfald af ändamål, som äro till allmänt gagn och kräfva seder,
som befordra dem och derigenom visa sig vara goda. Men det
är icke möjligt att beteckna alla dessa seder såsom blotta vanor.
Den allmänna karakteren af de seder, som erfordras för
civilisationens tillkomst och i sin ordning befordras af civilisationen, är
humanitet. Humanitet kan fattas såsom en etisk bestämning,
men hon kan ock hänföras till den modererade form af sinnlig
karakter och sinnlig sed, som åsyftar och befordrar de gagneliga
sinnliga ändamålens eller intressenas jemnvigt och relativa
samstämmighet. Humaniteten får då betydelsen af moderation, och
denna kan specificeras i mänga former t. ex. foglighet och
mildhet. Men fastän dessa icke hafva någon afgjordt etisk betydelse,
utan med skäl kunna hänföras till de sinnligt goda sederna, så
länge de icke äro närmare bestämda, kunna de icke betraktas
såsom blotta vanor.
Såsom en högre form för mensklig viljeverksamhet har seden
vanan till sin förutsättning. Den lägre ordning och det mindre
väsentliga sammanhang, som i det menskliga själslifvet komma
till stånd genom hela mångfalden af vanor och i någon mån
gestalta sig till ett helt, är den verkningskrets, inom hvilken seden
framträder och gör sig märkbar genom ombildning af den gifna
formen till öfverensstämmelse med en högre. Man kan tydligen
äfven säga, att det är menniskan, som genom sin viljeverksamhet
utvecklar den högre formen och derefter ordnar den lägre samt
sluter tillsammans det lägre med det högre till ett organiskt helt,
hvilket då blifver seden. Då vanan sålunda på visst sätt
upptages i seden, upptages äfven det med vanan förbundna
instinktmässiga lifvet, och seden får derigenom organisk form. Då å
andra sidan seden ombildar vanan och denna ombildar det
instinktmässiga, och då ombildningen visar, att det ombildande har
någon magt öfver det ombildade, följer deraf att i seden ligger
en magt öfver vanan och dermed äfven öfver det instinktmässiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
