Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Honolulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru man måste hafva litet förtroende till sitt öks sedighet och stadga
för att äfventyra sig derpå, i synnerhet vid färden utföre. Detta
ställe — Pali[1] — eger utom sin fysiska märkvärdighet äfven en
historisk: det var här som den store Kamehameha öfvervann Kalanikupule,
höfding öfver Oahu, hvilken efter ett tappert motstånd stupade
med en del af sina kämpar, medan andra af fienden trängdes
öfver bråddjupets kant och krossades mot klipporna. Åt norr har
man härifrån en vidlyftig utsigt öfver ön, men åt motsatt håll är den
till följe af dalgångens krökningar alldeles stängd. Oahus högsta
bergåsar nå en höjd af omkring 4,000 fot öfver hafsytan.
Hawaiiske Öarnes befolkning hör till den stora, öfver de flesta af
Stilla Hafvets ögrupper utbredda folkras, som först på de längst åt
vester belägna (Nya Hebriderna m. fl.) lemnar rum åt Papuafolken,
af några kallad den svarta polynesiska rasen, under det den förre
blifvit kallad den bruna. Hawaiierne, eller, som de vanligen benämna
sig sjelfva, Kanakerne äro i allmänhet af medelmåttig längd, eller
något derunder. Deras kropp är vanligen välbildad, men hufvudet
förefaller något stort och tungt mot kroppen, hvartill dock det tjocka
yfviga hår, hvaraf det betäckes, torde i ej oväsendtlig mån bidraga.
Ansigtets profillinie är oftast temligen lutande, ehuru man stundpm
ser personer som hafva den nära lodrät. Hufvudet är vackrare sedt i
profil än framifrån, då näsans bredd obehagligt faller i ögonen. *
Pannan är temligen lodrät, ögonen rätt ställda och af medelstorlek,
näsan ofta något böjd, intryckt vid roten och med starkt utstående
näsvingar; dess spets hänger gemenligen något ner. Munnen är bred,
med något tjocka läppar, tänderna vanligen starka och friska,
kindknotorna temligen utstående. Håret är svart och tjockt, stundom
krusigt, stundom rakt; skägget tunnt. Kroppsfärgen är brun med liten
blandning af rödt, ungefärligen som en nyligen brungjord bösspipas,
innan hon hunnit mörkna. Karlarne se i allmänhet vida bättre ut än
qvinnorna, som sällan äro behagliga. Det ligger något tungt och
klumpigt i byggnaden af deras hals och axlar; skillnaden i detta
afseende mellan dem och europeiska rasens qvinnor visas bäst genom den
benämning af ”långhalsar”, som infödingarne gifvit de sednare[2].
Bland höfdingarne förekomma ofta nog kolossala dimensioner, hvarpå
vi snart skola anföra exempel.
Folkmassans klädedrägt är, som man kan förmoda, temligen
enkel. Manfolkets består af ett par linnebyxor och en skjorta, ehuru
det ingalunda är ovanligt att endera saknas, och man ser ofta ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
