Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Honolulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lord Georg beskylles af det amerikanska partiet för att ej med
synnerlig samvetsgrannhet hafva förvaltat det rike han tagit i
besittning, utan tillåtit sig hvarjehanda temligen tvetydiga handlingar; men
hans regering blef ock kort. Amerikanska kommendören Kearney
protesterade emot besittningstagandet, och i Juli anlände engelska
stationsbefälhafvaren i Stilla Hafvet, kontreamiral Thomas, som genast
förklarade ändamålet med sitt besök vara att återställa öarna åt deras lagliga
konung. Den 31 Juli försiggick detta med stor högtidlighet, och amiral
Thomas har på Hawaiiska Öarna efterlemnat ett af alla aktadt namn.
Charlton blef vid sin ankomst till London entledigad från sin
konsulsbeställning, och Simpson utgjöt i en brochyr sin harm mot den
minister, som ej befrämjat och begagnat sig af hans försök att förskaffa
England en ny besittning. Mot slutet af 1843 erkände både England
och Frankrike Hawiiska rikets fullkomliga oberoende. Den af Laplace
påtvungna traktaten blef dock ej ändrad förr än 1846, då äfven de
20,000 piastrarne återställdes genom amiral Hamelin. En annan
traktat upp gjordes, hvars vilkor dock utvisade ett fortfarande begär att blanda
sig i rikets inre angelägenheter. Samma år afslöt Danmark genom
kapiten Bille på korvetten Galathea med öarnas styrelse en handelstraktat,
hvari dess fullkomliga oberoende i alla afseenden erkändes.
Stridigheterna med Frankrike voro dock ej ännu slutade. Mot
slutet af 1847 ankom en ny fransk konsul, Chevalier Dillon, som
tyckes från första stunden uppbjudit all sin förmåga för att ställa till
krångel. Hvarje regeringens åtgärd blef föremål för anmärkningar från
hans sida. Såsom prof på andan i hans handlingssätt är ett enda
exempel tillräckligt. Sedan längre tid var det stadgadt att inlagor till
tullkammaren skulle vara på Hawaiiska eller engelska språket. Dillon
insände dylika på franska, som naturligtvis tillbakasändes. Nu hette
det att sådant var en skymf mot Frankrike, och att det var regeringens
skyldighet att ombesörja öfversättningen. Då man tager i befraktande
att bland antalet ankommande fartyg endast ungefär hvart trettionde
är franskt, under det att nio af tio äro amerikanska, så faller
obilligheten af ett dylikt påstående genast i ögonen. Såsom en följd af en
mängd klagomål af samma halt från Dillons sida måste dock det lilla
konungariket åter lida en förödmjukelse, i det att amiral Tromelin,
i spetsen för en eskader, i Augusti 1849 presenterade ett ultimatum
af sådan natur, att det af ingen styrelse med anspråk på sjelfständighet
kunnat antagas[1], och, då det afslogs, landsatte en beväpnad styrka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
