Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Canton och Hongkong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af chinesiska theaterns beundrare, måste vi erkänna att alltsammans
föreföll oss temligen besatt. Kostymerna voro ganska praktfulla:
storrosigt siden spelade i dem hufvudrolen. Styckets innehåll kunna vi
ej vidare uppgifva, än att det vände sig om ett nedrigt herrskap, herre
och fru, som slutligen fingo sin förtjenta lön; detta blef oss meddeladt
af vår båtgosse, som med stor förnöjelse åsåg skådespelet. Samma
stycke hade redan upptagit flera representationer, och hann ej ens i
denna till slut. Den rättrådige förnäme herren, som bidrog till det
elaka parets bestraffande, tycktes vara mycket lättrörd, ty han utgjöt
emellanåt strida tårefloder, men tröstade sig vanligen kort derefter
vid en kopp thé, hvarmed han flera gånger under styckets lopp
serverades. De ondas bestraffning tillgick på det sätt att de lades
framstupa på knä; en drabant trampade derpå först på deras rygg,
sedan på deras hufvud, hvarefter han slog dem med ett ofantligt
svärd, som kom dem att, liksom kastade af en stark fjäder, springa
högt upp i luften och slå en kullerbytta, hvarefter de aflägsnade sig.
Dylika små krumsprång öfvades äfven litet emellanåt af åtskilliga
bland de öfriga spelande.
Utom möjligen på läktarna betalas ingen inträdesafgift, utan är
skådespelet öppet för alla. Skjulet var också ganska väl uppfylldt,
och en hop pojkar hade klättrat ända i takresningen. Vi blefvo ej
på något sätt förnärmade, ehuru en och annan af åskådarne
betraktade oss med blickar, som röjde allt annat än vänlighet. Upplysningen
var så klen att vi ej kunde se huru de på läktarna sittande damerna
sågo ut, och ställde oss derföre vid spektaklets slut på ett ställe,
hvarifrån vi kunde taga dem i ögnasigte när de kommo ut ur skjulet.
Vi lyckades sålunda få se några stycken på nära håll: de liknade så
till utseende som drägt de redan beskrifna, men många hade på
chinesiskt vis hopklämda fötter, hvilket ej är vanligt bland den egentliga
arbetsklassen. De sålunda vanställda redo maltsäck på sina
tjensteqvinnor: de kunna ej gå ett steg. Chineserne märkte snart att damerna
blifvit föremål för vår uppmärksamhet, och trängde sig mumlande
emellan, så att vi ej fingo se mera än en litet antal af de sköna,
hvilket ock kunde vara tillräckligt, eller gaf åtminstone ej mycket hopp
om att träffa något af intagande beskaffenhet.
Midt emot theaterhuset, på andra sidan om en smal väg, låg ett
litet tempel, eller djoss-hus, i hvilket funnos tre fula afgudabilder, en
i kroppsstorlek, de andra något mindre. Framför den större var ett
litet altare, på hvilket låg en brinnande träklabb, som spridde en ej
oangenäm lukt. Vi undersökte träets beskaffenhet, och då vi funno
det ej vara sandelträ, tog en engelsk sjökapiten, som var oss följaktig,
sig friheten att hålla ett straffande tal till presterna, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
