Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Canton och Hongkong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss friheten säga några ord om dess gång, dock utan att dervid
inlåta oss i onödiga detaljer.
Strax innan kriget utbröt afled befälhafvaren öfver indiska
stationen, amiralen Sir Frederick Maitland, hvars plats fylldes af den från
Kapstationen hitsända amiral Elliot. Första anfallet skedde på Chusan,
som efter ett kort motstånd föll i Engelsmännens händer och besattes.
De chinesiska autoriteterna utmålade dock för kejsaren denna händelse
såsom en seger, och ehuru flera ansedda män rådde till fredligt
uppgörande af saken, segrade dock det krigiska partiet och betydliga
rustningar gjordes. Kanoner gjötos, men deraf sprungo många sönder vid
första skottet, och 100,000 tael silfver (öfver 500,000 E:dr R:gs)
användes på Amoys befästande, af hvilken summa likväl en betydlig del
ströks i mandarinernas fickor. Ett stillestånd tillvägabragtes dock,
under hvilket Chusan fortfarande hölls besatt. Den der posterade
styrka led grymt af sjukdomar, förorsakade dels af klimatet, dels af
dåliga lifsmedel. Amiral Elliot nedlade befälet, som öfvertogs af
kapitenen Sir Gordon Bremer, äldste officeren på stället.
Chineserne fortsatte emedlertid sina rustningar, ”rebellutrotande”
generaler afsändes till alla punkter, de mest bombastiska
proklamationer spriddes bland folket[1], och då en liten engelsk brigg strandat
utanför Yang-tse-kiangs mynning, och dess besättning, jemte ett par
passagerare (deribland ett fruntimmer), fallit i Chinesernes händer,
utmålades denna händelse såsom en stor seger öfver ”rebellerna”,
hvarvid en mängd fångar tagits. Mot slutet af året beredde Engelsmännen
sig till anfall, och utanför Canton-floden samlades en eskader af tre
linieskepp, tre fregatter, fem korvetter och briggar, fyra mindre
ångbåtar och ett par småfartyg. Omkring 2000 man landstigningstrupper
funnos ombord under befäl af generalen Sir Hugh Gough. Farvattnet
till Bocca Tigris var redan på förhand sorgfälligt undersökt.
Underhandlingarne fortsattes väl från Chinesernes sida, men olyckligtvis för
dem föll en regeringens skrifvelse i Engelsmännens händer, och bragte
till visshet den länge hysta misstanken att något svek gömdes under
de fredliga försäkringarna. Skrifvelsen anbefallde ”de näsvisa
rebellernas” utrotande, och den 7 Januari 1841 svarade dessa med ett
anfall på Chuenpi- och Taikoktau-skansarna vid Bocca Tigris. Dessas
artilleri var snart tystadt, hvarpå de stormades och en mängd i
närheten liggande krigsjunker uppbrändes. Alla mått och steg togos för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
