Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
som nu verkligen blef åt Marie Louise tillerkänd, var
oberoende af detta fördrag. Kongressakten åberopar alls icke
denna statshandling och Parma blef åt Marie Louise gifvet på
helt andra vilkor än som voro i 1814 års fördrag bestämda.
Enligt detta aftal skulle nämligen Marie Louise besitta
Parma, Piacenza och Guastalla med arfsrätt för hennes son
och hans efterkommande. Kongressakten deremot, långt
ifrån att erkänna någon arfsrätt, innehöll tvärtom att frågan
om Parma efter Marie Louises död ’) skulle bero på
öfverenskommelse mellan de fem stormagterna samt konungen i
Spanien. Parma blef henne gifvet derföre att det ansågs
lämpligt att så göra, men icke derföre att det var henne
lofvadt i ett fördrag, som nu mera var utan kraft ocli
verkan2). Några orter blefvo också undantagna, som utgjorde
parmesanska enklaver i det österrikiska Italien.
Men den bourbonska hertigliga ätten gick miste om sitt
land och hänvisades till det lilla hertigdömet Lucca. Der
blef i kongressakten icke en gång någon utsigt öpnad för
denna familj att efter Marie Louises död återfå Parma,
ehuru detta hertigdöme då skulle blifva ledigt. För sådan
händelse fans ett förbehåll att afseende skulle fästas på de
anspråk, hvartill Österrikes och Sardiniens dynastier i
sådant fall kunde hafva grundad anledning3). Förhållandet
var att när genom freden i Aachen år 1748 de parmesanska
länderna skildes från de österrikiska besittningarne i Italien
och gåfvos åt den spanske infanten Don Philip af huset
Bourbon, hade Österrike förbehållit sig ett anspråk att Parma,
Piacenza ocli Guastalla skulle under vissa förhållanden åter
1) »la reversibilité de ces pays», art. 99. Jfr. i afseende på
gräns-bestämningarne art. 85, 95.
2) Dock må anmärkas att Marie Louise i sjelfva kongressakten,
art. 99, ännu benämnes med titeln »kejsarinna». Denna titel var henne
förbehållen i 1814 års fördrag, men kunde, oberoende af detta fördrag,
icke nu mera tillkomma henne, då nämligen den buonaparteska
kejsar-värdigheten icke vidare erkändes. Men sedermera uphörde Marie Louise
att bära kejsarinnetiteln; hon skall hafva afsagt sig denna värdighet
genom en förklaring den 14 sept. 1815. Schubert, 1. c., T. IV, p. 653.
3) »droits de reversion de la maison d’Autriche et de S. M. le Roi
de Sardaigne», art. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
