Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
De särskildta tyska staternas inre författningar blefvo
ännu mindre af Wienerkongressen föreskrifna om man
undantager staden Frankfurt am Main, som verkligen erhöll i
sjelfva kongressakten vissa bestämningar rörande sin inre
statsrätt1). Men visserligen stod den inre statsrätten inom
de särskildta staterna i mycket nära förbindelse med
förbundsförfattningen och kunde ej vara fullkomligt oberoende
af den samma.
Nederländernas grundlag oktrojerades icke af
Wienerkongressen, den grundlagen fans förut och åberopades. Det
enda intrång i Nederländernas inre statsrätt, som i och med
det samma gjordes, bestod deri att denna grundlag
bestämdes såsom gällande regel för husets Oranien arfstoljd till
Nederländernas krona, hvarigenom således sjelfva
arfsord-ningen blef tagen under europeisk garanti. Men detta
sammanhängde dermed att det nya konungariket med dess
konungaätt erkändes. Och arfsföljden var den samma som af
Nederländernas regent och folk var på egen hand antagen. —
En särskildt sida och mycket vigtig i Nederländernas statsrätt
innefattades i de nya förhållanden, som blefvo en följd af
föreningen med Belgien. Det kan icke nekas att de vilkor,
som bestämdes för Belgiens räkning, verkligen innehöllo ett
och annat, som angick den inre författningen t. ex. att bägge
ländernas statskuld blef gemensam, att Belgiens folk skulle
ega handelsfrihet i Hollands kolonier o. s. v. men dessa
bestämningar hade dock tillika en folkrättslig karakter.
Belgiens förändrade ställning måste vara så att förstå, att detta
land af sin legitime monark, kejsaren af Österrike,
afträddes till konungen af Nederländerna och den förre monarken
bestämde i samråd med sine bundsförvandter de vilkor,
hvarunder han gjorde sin afträdelse, hvilka vilkor innehöllo
vissa förmåner, som den afträdande monarken förbehöll åt
sine fordne undersåter2).
1) Kongressakten art. 46.
2) Belgien var de facto skildt från Österrike allt sedan den franska
eröfringen på 1790-talet och freden i Campo Formio, men måste nu
(1814) anses vara de jure återkommet till Österrike. Det måste berott
på kejsaren af Österrike att återfordra Belgien likasom andra
bortmi-stade länder eller att afträda landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
