Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
icke återstäldes var visst icke någon skada för Europa och
dess återupprättelse var knappt praktiskt rimlig efter allt,
som under de sista tjugu åren hade tilldragit sig med
Jo-hanniterriddarne. Men nog kunde desse herrar haft en
legitim rätt om man velat erkänna den samma. Det, som
hindrade, var väl att ön var en vigtig besittning för väldet
öfver Medelhafvet. England hade tagit ön och behöll henne.
Historien om Malta lyder för öfrigt så att Napoleon, när ban
drog till Egypten (1798) tog ön från Johanniterriddarne och
Engelsmännen togo henne från Napoleon (1800). Nu
behöfdes icke att nämna Malta i kongressakten, ty Englands
besittningsrätt var erkänd redan i Pariserfreden.
c) Sekularisationerna i Tyskland. Man kan räkna Tyska
riket bland stater eller statsföreningar, som icke återstäldes,
men detta innebar endast att de gamla formerna för de tyska
staternas inbördes förbindelser icke återtogos *). Men bland
dessa stater eller landsdelar, som hade utgjort tyska riket —
de s. k. riksständerna — funnos en mängd, som nu voro
aldeles förstörda och ej återstäldes. Dit hörde de kyrkliga
riksständerna, hvilka sekulariserades. Denna förändring var
redan gjord under Napoleons tid och blef nu beståndande.
Sakens betydelse kan på följande sätt upfattas.
Der hade funnits i Tyska riket åtskillige kyrklige
riksfurstar, prelater med furstlig rang och regeringsmagt, först
och främst de tre erkebiskoparne af Mainz, Köln och Trier,
hvilka voro kurfurstar, men äfven dessutom en mängd
andlige riksständer, som voro kejsarens omedelbare vasaller och
således hade samma statsrättsliga ställning som de furstar, i
hvilka vid Rhenförbundets stiftelse hade blifvit suveräne och
nu fingo sin suveränetet bekräftad. Men i Tyska förbundet
inkommo inga kyrkliga medlemmar. Suveräneteten bestods
icke de andlige herrarne, förty deras besittningar befunnos
brukbara, likasom de italienska republikerna, att hålla fur- i
star och monarkier skadeslöse för förlorade länder.
Sekula-risationerna, d. v. s. uphäfvandet af prelaternes egenskap af
omedelbara riksständer härledde sig från den tid, då man
var sysselsatt att bereda ersättningar åt de regerande fur-
1) Jfr. öfv. p. 58, 96.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
