Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
satser. Protokollet innehöll visserligen att England och
Rysslands beslut skulle meddelas hofven i Wien, Berlin och Paris
för att erhålla deras garanti för det fördrag, som kunde
komma att afslutas rörande fred mellan Grekland och Turkiet,
men England och Ryssland bestämde emellertid sitt
handlingsätt oberoende af de öfrige.
Rysslands och Englands sätt att uttrycka sig i
protokollet var olika. Ryske kejsaren talade om »religionen,
rättvisan ocli menskligheten» såsom bevekelsegrunder, England
åter åberopade Grekernes begäran att England skulle medla
för dem och England var också den magt, som skulle göra
framställning hos Porten. Rysslands handlingsätt stämde
godt öfverens med den heliga alliansens grundsats att
»intervention» i revolutioner kunde och borde ega rum och talet
om »religionen, rättvisan och menskligheten» liknade också
den heliga alliansens vanliga talesätt, men skilnaden var
den, att »religionen, rättvisan och menskligheten» brukade
vara den heliga alliansens skäl att undertrycka revolutioner,
men icke att befordra deras framgång såsom Ryssland nu
gjorde. Kejsar Nikolafs politik var såsom ordstäfvet lyder:
»när jag gör det, så är det rätt».
Och nästan det samma kunde England säga. Canning
med engelska politiken hade ju fått från sin företrädares tid,
från tiden, då kongresserna höllos i Troppau och Laibach,
den läran att stormagterna icke skulle »intervenera». Och
samma tal hade Canning sjelf fört på kongressen i Verona.
Och nu intervenerade likväl England. Att detta skedde på
grund af den ena partens begäran förändrade ej saken, tv
denna part — Grekerne — utgjorde icke en i Europas
statsystem erkänd, sjelfständig magt, men en affällig del af en
sådan magt. Skulle non-interventionsprineipen gälla när
frågan var om att undertrycka en revolution, skulle väl
principen varit lika giltig när frågan var om att förhjelpa en
revolution till seger och framgång. I sjelfva verket var
likväl Englands stridighet med sin egen lära mera skenbar än
verklig, ty England hade dock alltid medgifvit att non
interventionsprincipen kunde hafva sina undantag. Ett sådant
kunde ju vid detta tillfälle vara för handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
