Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
stormagternas politik mot sådana rörelser i andra länder
var så helt och hållet omöjlig, att snarare för hvarje sådan
rörelse det kunde finnas ett hopp att Frankrike skulle blifva
dess beskyddare.
För legitimitetens ögon var Ludvig Philip en
inkräktare ej bättre än Napoleon hade varit. Om nu den heliga
alliansen icke hade varit en f. d. allians skulle väl ett stort
härtåg hafva företagits mot Frankrike efter exemplet af åren
1814 och 1815. Här, om någonsin, var ett föremål för
»intervention». Men derpå var ej att tänka för de magter, som
skulle gjort den saken, Frankrike var dem för tungt att
handtera. Och ingen magt var nödtvungen att draga
svärdet denna gången. Kriget 1814—15 var Europas
försvarskrig, men nu hade Frankrike icke angripit någon.
Ty detta var det andra, utmärkande draget hos
juliire-volutionen, att han icke var, såsom den förra revolutionen hade
varit, "aggressiv" mot Europa. Han kunde så blifvit om han
råkat i ovarsama händer, men nu ville lyckan d. ä.
Försynen, att denna nya, franska revolution icke blef »af ovana
händer vilseförd mellan bråddjup och branter», men »under
säker ledning inskränkt inom den banade stråten»Att så
skedde är kon. Ludvig Philips everldliga förtjenst.
Härutaf följer att juliirevolutionen icke i och för sig
rubbade statsystemets ordning eller upref 1815 års fördrag.
Men förändrad var dock magternas ställning. Frankrikes
röst var motsatsen mot de tre öfriga magternas på
kontinenten. Och Englands stämma liknade Frankrikes, ty samma
år, som var juliirevolutionens i Frankrike, blef också
tidepunkten för Toryregeringens fall i England. Canning hade
dött år 1827, hertigen af Wellington och Sir Kobert Peel
hade efter den tiden stått i spetsen för engelska regeringen,
men nu var tiden kommen att deras grundsatser, de
konservativa torygrundsatserna, ej längre hörsamades af
parlamentet. Den nya ministeren, hufvudsakligen en Whigininistere
under ledning af lörd Grey, lörd Palmerston ni. fi. satte till
sin bestämmelse att genomföra den s. k. parlamentsreformen,
1) Jfr. (let allmänna yttrandet af grefve Gustaf Lagerbjelke i
Svenska Akad. Handlingar, från 1796; T. XV, p. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
