- Project Runeberg -  Inledning till Europas och Amerikas Statskunskap / Förra delen /
222

(1876) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

länderna icke kunnat medgifva detta utan samråd med sine
bundsförvandter, Wienerkongressens magter. Fördraget
mellan honom och dem innehöll nämligen att Belgien skulle
vara förenadt med Holland till en enda stat med den då
gällande holländska grundlagen 1). — Sedermera när Belgien
gjorde det samma som Polen, bröt all förening ocli afsatte
den regerande konungaätten, blef förhållandet lika som i
Polen, att konungen egde påkalla sine bundsförvandter»
bistånd i fall ban kom i behof deraf.

Ställde sig nu de europeiska magterna fortfarande på
Wienerkongressaktens ståndpunkt liade de all anledning att
gifva sin handräckning åt konungen af Nederländerna. Ett
sådant handlingsätt skulle varit fullkomligt
öfverensstämmande med det af dem ingångna fördraget. Deremot att
gifva understöd åt Belgierne och förhindra konungen af
Nederländerna att undertrycka uproret i sitt land skulle varit
en handling i strid med det mellan Europas magter gällande
fördraget, Wienerkongressakten, och tillika i strid med »non
interventionsprincipen». Några i kongressakten beseglade
förbindelser, som konungen af Nederländerna kunde sägas
hafva brutit, förefunnos icke. Belgiens folk egde icke någon
för dragsmässig rätt att påkalla främmande magters
understöd. Detta folk må ansett sig berättigadt att göra hvad
det nu gjorde, men gerningen gjordes på egen risk.

Konungen af Nederländerna var också den, som
påkallade de främmandes mellankomst. De kommo icke
sjelf-kallade, icke objudne, de anmodades af den ena parten,
nämligen den legitima regeringen. Den första begäran som
framstäldes, afsåg just ett sådant samråd, som nämndes, rörande
förändring af grundlagen med afseende på de belgiska
provinsernas organisation afskilda från Holland, men med
bibehållande af en personalunion. Ocli på samma gång
begärdes äfven militäriskt bistånd af engelska trupper. Denna

1) Jfr. öfv. p. 63. Visserligen fans ett förbehåll att grundlagen
kunde blifva »modifiee d’un commun accord d’apres les nouvelles
circon-stances», men detta förbehåll måste afsett de förhållanden, som på den
tiden (1814 — 15) förefunnos, och kunde icke hafva tillämpning på en så
genomgripande förändring, som att förvandla monarkien från en helstat
till ett statsförbund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/euramstat/1/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free