Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
af Nederländerna skulle fortsättas ocli provisoriska
regeringen i Belgien anmodades att skicka ett ombud till London.
— Detta protokoll var likväl icke undertecknadt af
holländska ministern, men bemöttes deremot från Hollands sida med
en protest’), som likväl icke hindrade att konferensen
fortsatte sina öfverläggningar under den nu afgjorda
förutsättningen af ländernas skilsmässa. Vid den tid då protokollet
i London d. 20 dec. blef skrifvet, hade händelserna i
Belgien kommit derhän att all förening med Holland var
up-sagd och Oraniska husets afsättning kungjord. Detta hade
Belgierne gjort utan att afvakta konferensens samtycke;
protokollet innebar att konferensen lät bero vid det, som
gjordt var.
b) Protokollet cl. 20 jan. 1831 innehöll konferensens
förslag till gränsbestämning mellan Holland och Belgien,
nämligen att till Holland skulle höra alla de länder och områden,
som hade tillhört republiken Förenta Nederland år 1790;
allt det öfriga landet skulle utgöra Belgien, dock med
undantag af storhertigdömet Luxemburg, hvilket skulle fortfarande
förblifva i det skick det var såsom konungens af
Nederländerna särskilda land och medlem af Tyska Förbundet.
Samma protokoll innehöll också en förklaring om
beständig neutralitet för Belgien. Till det, som i detta
protokoll innehölls, gaf konungen af Holland sitt samtycke (d. 18
febr.) men Belgien protesterade (d. 1 febr.)2).
Gränsbestämningen var sådan, som i allmänhet bestämde sig sjelf, men
här fans en tvistefråga, Luxemburg och Limburg. Belgien
gjorde anspråk på dessa länder ocli dessutom protesterade
belgiska nationalkongressen mot hvarje handling, hvarigenom
Belgiens område och upgörelsen af dess t. ex. financiella
förhållanden till Holland skulle komma att bero af
konferensens beslut. Allt sådant vore en främmande inblandning i
strid med non interventionsprincipen, som Belgien nu
före-höll Frankrike och England att dessa magter hade förklarat
1) N:o 23, 24 hos Murhard 1. c.
2) N:o 37, 41, p. 181; n:o 50. Wienerkongressaktens stadgande om
fri segelfart på de gemensama floderna stadfästades och ett utbyte
skulle göras af enklaver, som hvardera landet kunde ega inom det
andras område.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
