Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
utnämnas af regeringarne. Den monarkiska statsformen
skulle således bibehållas och Tyska riket utgöra en
förbundstat, men med mycket större enhet och mindre
sjelfständighet hos de särskildta staterna än enligt den gamla
författningen. Och kejsarens magt i förhållande till riksdagen
skulle blifva mycket begränsad. — Sedan denna
riksförfattning var antagen valdes konungen af Preussen till Tyska
rikets kejsare.
Sakens vidare framgång berodde nu derpå om konungen
af Preussen antog kejsarvärdigheten jämte grundlagen. Och
dessutom fordrades att de öfriga regeringarne läto bero vid
det, som nu gjordt var. Ingendera delen inträffade, kon. af
Preussen först upskjöt sitt beslut (d. 3 apr.) under afvaktan
af de öfriga regeringarnes samtycke och sedan det visat
sig att icke alla regeringarne erkände den nya författningen
gaf Preussen ett bestämdt nekande svar (d. 28 apr.)*).
Dertill bidrog äfven att parlamentet icke ville medgifva vissa
förändringar i grundlagen, hvilka af Preussen äskades.
g) Nationalparlamentets upVösning. Under sådana
förhållanden var hela arbetet misslyckadt. Väl fortfor
parlamentet att betrakta sin grundlag såsom gällande och var
betänkt på att utskrifva en riksdag, sådan som grundlagen
föreskref samt insätta en riksståthållare tills vidare, lik den
hittils varande riksföreståndaren, men parlamentet mägtade
ej mera göra sig åtlydt. Reaktionen i de särskildta staterna
hade redan vunnit öfverhand, folkupresningar, som företogos,
blefvo undertryckta, tiden nalkades, som vanligen inträffar
efter stora folkrörelser, att militärmagten hotar att
öfverväldiga de rådplägande, mycket ordrika revolutionära
församlingarne. De tyska regeringarne begynte liemkalla sina
länders ledamöter i parlamentet och inom denna församling var
partiernas splittring nu sådan att ledamöterne i stor mängd
aflägsnade sig. Slutligen återstod blott ett jämförelsevis
ringa antal, som nu beslöt att förlägga parlamentets
församling till Stuttgart (d. 30 maj). En anledning till denna
flyttning var att parlamentet befarade att af preussiska trupper
1) Urkunder hos Murhard och Pinhas, 1. c. T. II, p. 456 o. f.,
488 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
