Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Efter dessa upträden aflägsnade sig påfven från Rom ocli
begaf sig till Gaeta i lon.riket Neapel (nov. 1848).
Från denna stund hemföll Rom åt revolutionen. Det
politiska tillståndet var i högsta grad förvirradt, en styrelse
fans i Rom, af påfven utnämnd, en annan förordnades af
den representerande församlingen, som fans enligt den nya
författningen sedan mars månad, påfvens regering var
således nu mera icke erkänd. Och på samma gång blef Rom
nu medelpunkten för den allmänna revolutionära rörelsen i
Italien. En slags konstituerande församling, belt och hållet
revolutionär, sammanträdde i Rom med afsigt att organisera
hela Italiens enhet. Denna revolutionära kongress beslöt nu
afskaffandet af påfvens politiska magt ocli Rom förklarades
för republik (febr. 1849).
Men svagare republik än denna kunde väl icke finnas.
Den påfliga magten, så oförenlig ban må vara med
tidehvarfvets föreställningar, har dock ett mägtigt stöd i den
allmänna folktron bland nationerna af katholsk
trosbekännelse och är genom sin ställning såsom den katholska
kristenhetens öfverhufvud sjelfskrifvet berättigad till de
katholska magternas bistånd så länge dessa icke hafva öfvergifvit
den rättrogna katholicismens grundsatser eller också äro af
öfvermägtiga hinder nödsakade att låta grundsatsernas
till-lämpning hvila. Sådan var ej nu de katholska magternas
ställning. Österrikiska regeringen var nu herre öfver
revolutionen i Wien, i Böhmen, i Lombardiet, kriget i Ungern
återstod, men detta, ehuru vidlyftigt och osäkert till sin
utgång, hindrade icke Österrike att göra sig gällande i
Italien. Påfven både såsom påfve ocli såsom italiensk furste
kunde räkna på Österrikes beskydd. Frankrike bygde och
bodde väl ännu alltid på revolutionens grund och botten,
men den republikanska regeringen var dock en ordentlig
statsmagt. Prins Louis Buonaparte regerade och ju mera
hans regering var grundad på folktron och folkviljan i
Frankrike — såsom den samma visserligen var — desto
mera blef det för honom ett afgjordt interesse att beskydda
påfven förutom att en mellankomst från Frankrikes sida var
erforderlig för den franska ärelystnaden på det icke
Österrikes magt skulle få aldeles ensam gälla i Italien. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
