Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
med de österrikiska besittningar, som hörde till förbundet,
voro, såsom tyska landsdelar betraktade, af en mycket
tvetydig beskaffenhet, ty deras befolkning bestod till en stor
del af Slaver. Preussen var i sitt innersta väsende en tysk
magt; Österrike deremot var lika mycket en slavisk,
magyarisk, italiensk magt som en tysk. Detta förhållande
up-fattades ganska riktigt af det tyska nationalparlamentet i
Frankfurt då denna församling med antagandet af en tysk
riksförfattning under form af ärftlig monarki updrog
kejsar-värdigheten åt konungen af Preussen. Tysklands enhet
såsom ett tyskt rike med Preussens konung såsom rikets
öfverhufvud, Tysk kejsare, detta var det slut vid hvilket den
revolutionära nationalförsamlingen stadnade (1848—49)1).
Nu blef af denna riksförfattning ingenting, ty Preussens
konung gaf ett nekande svar, ban ansåg ej rådligt
emottaga kejsarvärdigheten och kort derefter gick
Frankfurtparlamentet sina färde, söndersplittradt i partier, bortjagad! af
würtembergska soldater ur sin sista tillflyktsort-). Men
enhetstanken var icke derföre öfvergifven, utförandet blott
öfvergick i andra händer, regeringarnes i stället för den
revolutionära nationalförsamlingens. Ocli under de
förhandlingar, som nu egde rum, träffades stötestenen, som var
omöjlig att undvika ocli lika omöjlig att undanrödja,
oförenligheten mellan Preussens och Österrikes interessen.
Konungen af Preussen hade undanbedt sig kejsarkronan, när hon
bjöds honom af den revolutionära församlingen och under
utsigt att mötas af protester från en stor del af Tysklands
furstar och folk, men samme konung var icke derföre hugad
1) Beslutet lydde väl icke så att konungen af Preussen skulle vara
sjelfskrifven kejsare, men då konungen af Preussen nu valdes till
kejsare och författningen innehöll att kejsarmagten skulle gå i arf sedan den
förste kejsaren blifvit utkorad, så skulle i fall konungen af Preussen hade
mottagit och lyckats behålla kejsarkronan, följden blifvit att denna
värdighet hade för framtiden stadnat hos Preussens konung. Det bör
öfrigt erkännas att kejsarvalet afgjordes långt ifrån enhälligt. Antalet,
som röstade på konungen af 1’reusseu, var 290, men 248 afhöllo sig från
omröstningen. ZÖpfl: Grundsätze des allgemeinen und deutschen
Staats-rechts T. I, p. 454—55. Kaltenborn: Geschichte der deutschen
Bun-desverhältnisse und Einheitsbestrebungen, T. II, p. 137. Jfr. öfv. p. 255.
2) Jfr. öfv. p. 242—244.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
