Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
Der omtalas nämligen i utskottsbetänkandet att petitioner
hade inkommit från en mängd orter i Schleswig-Holstein
med ett antal 5,139 underskrifter, som uttalade sig mot
in-förlifningen i Preussen utan samtycke af Schleswig-Holsteins
ständer (»die Landesvertretung»). Visserligen förefunnos
äfven petitioner af motsatt innehåll för införlifningen, men
med ett mycket ringa antal underskrifter. Efterser man
hvilka de orter i Schleswig-Holstein voro, från hvilka
petitionerna hade utgått, så träffar man äfven sådana, som alls
icke tillhörde den dansksinnade delen af Slesvig, men voro
belägna i sjelfva Holstein, sådana som Gliickstadt, Kiel,
Neumiinster, Itzehoe samt den på gränsen af Schleswig och
Holstein belägna staden Rendsburg. Petitionerna för
införlifningen med Preussen utgingo deremot en från den i
medlersta delen af Schleswig belägna staden Apenrade (Aabenraa)
och en annan från någrai Hamburg och Altona bosatte personer,
som härstammade från sjelfva norra Schleswig. Antalet
underskrifter på dessa petitioner var dock mycket ringa, 12 på
den ena och 14 på den andra. Förhållandet utmärker att
oviljan mot föreningen med Preussen icke berodde på
danska »sympatier», men på augustenburgiska. De fjorton från
Nord-Slesvig, som begärde förening med Preussen, och de
tolf i Apenrade kunna varit Tyskar, men äfven om de voro
Danskar är deras afsigt mycket lätt att förstå. Det kunde
nämligen för den dansksinnade delen af befolkningen vara
saker af mycket underordnad vigt och bero af tycke och
smak, hvilketdera skulle anses värre, antingen att blifva
Preussare eller att blifva »Schleswig-Holsteinare» under en
furste af det i Danmark förhatliga namnet Augustenburg ’).
Den fransyska sedvänjan, som var kejsar Napoleons
upfinning, att i länder, som voro dömde till att »annekteras»,
hålla folkomröstning, så att våldets verk skulle öfverkylas
med ett sken af frihet, blef således icke af Preussen
iakttagen. De preussiska »annekteringarne» gjordes på det gamla
sättet, så att verkligheten framträdde så hård, så rå, så svår,
1) Jfr. lagförslaget och utskottsbetänkandet i Das Stacäsarcliiv, T.
XI, n:o 2391—92 och sjelfva lagen n:o 2440.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
