Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•431
frukt i stora förändringar inom det inre statskicket, men de
hafva äfven haft sitt samband med de yttre tilldragelserna
och Österrike såsom europeisk magt har erhållit en
förändrad gestalt.
De förändringar, som den österrikiska monarkiens
beståndsdelar verkligen hafva undergått, oberäknadt den
allmänna uplösning, som var på väg år 1848, men
förhindrades, äro följande:
a) Lombardiets förlust. Revolutionerna i Italien år 1848
hade slutats med fullständig reaktion och Österrikes hand
låg tung öfver Italien med undantag af en bland de
italienska staterna, konungariket Sardinien. Dit vände sig det
italienska folkets hopp och Sardinien önskade intet bättre
än att fä ställa sig i spetsen för det nationella sträfvandet
till befrielse från Österrikes öfvermagt. Jäsningen inom
italienska folket var mycket stark under 1850-talet och en
djupt fiendtlig spänning egde rum mellan Österrike och
Sardinien. Men Sardinien allena var för liten magt att draga
svärdet mot storniagten Österrike. Att fiendskapen utbröt i
öppet krig berodde derpå att Fransmännens kejsare fann
för godt att förbinda sig med Sardinien (1859).
Den afgörande brytningen betecknades af Österrikes s. k.
»ultimatum» till Sardinien (april 1859), en upfordran att inom
trenne dagar gifva en bestämd förklaring om Sardinien ville
ställa sin härsmagt på fredsfot eller icke. Ett
otillfredstäl-lande svar eller om svaret uteblef var att anse såsom en
krigsförklaring} och att Sardiniens svar under förtröstan på
alliansen med Frankrike ej skulle blifva tillfredställande
kunde anses för afgjord sak. Så inträffade äfven och nu
inryckte österrikiska armeen i det sardinska landet Piemont
(slutet af april). Men der möttes nu icke blott Österrikes
och Sardiniens krigsmagt utan äfven Frankrikes. Nu följde
1859 års fälttåg med Frankrikes och Sardiniens segrar vid
Magenta och Solferino (juni), hvarefter kriget hasteligen
afslutades genom preliminärerna i Villafranca (d. 11 juli) och
det fullständiga fredsfördraget i Zürich (d. 10 nov. 1859).
Det hufvudsakliga innehållet var att Österrike afträdde
Lombardiet till Fransmännens kejsare med undantag af fästnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
