Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
ternas sinsemellan ingångna fördrag skulle genom
åberopandet i Wienerkongressakten och de artiklar, som der funnos
rörande Krakau, hafva antagit karakteren af en allmän
europeisk statshandling, som ej rätteligen kunde rubbas
annorlunda än genom samtliga de magters beslut, som hade
undertecknat kongressakten. Detta var Frankrikes och Englands
mening, men bestriddes af de magter, som hade gjort sig
till herrar öfver Krakau. Deras förklaring lydde så att
fördraget må vara i kongressakten åberopadt, men uphörde
icke derföre att vara de tre magternas enskildta sak, hvars
fortfarande bestånd eller uplösning berodde af dem allena.
Åberopandet i Wienerkongressakten vore endast en
»registreringsåtgärd», som blott betydde att om olika meningar
funnos mellan de tre magterna angående fördragets
tillämpning eller om någon ensidigt öfverträdde fördraget egde de
öfriga magterna sin röst och talan. Men att efter
enstämmigt råd sinsemellan förfoga öfver Krakau, dertill ville de
tre magterna anse sig berättigade. De hade gjort Krakau
till en egen stat, de som hade stiftat den staten kunde också
afskaffa den samma. Deras afsigt kunde aldrig varit att
inrätta en uprorsverkstad invid gränserna af deras egna
länder. Ocli såsom bevis att särskildta punkter i
Wienerkongressakten kunde genom aftal mellan de stater, dem
saken angick, förlora sin gällande kraft anfördes flera
exempel af smärre länderutbyten mellan vissa tyska stater, senare
än kongressakten, och slutligen ett stort exempel, Belgiens
skilsmässa från Holland, som hade skett utan samråd af
samtliga kongressmagterna
Mot dessa exempel kunde dock anföras att
gränsregleringar mellan de tyska staterna och deras små utbyten af
orter och områden berodde på fri öfverenskommelse mellan
dessa stater, men Krakau hade visserligen icke samtyckt till
sin egen tillintetgörelse och om Hollands och Belgiens
skilsmässa hade skett utan bemedling af samtliga
kongressmagterna, var den frågan dock behandlad enligt häfdvunnen
praxis af samtliga stormagterna och de öfriga staterna hade
1) Skrifvelse af furst Metternich d. 9 jan. 1847, Angeberg, 1. c. p.
1070 o. f. och de preussiska skrifvelserna, 1. c. p. 1059 o. f., 1065 o. f.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
