- Project Runeberg -  Inledning till Europas och Amerikas Statskunskap / Förra delen /
466

(1876) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•466

Samma betänklighet hade funnits hos ryska regeringen som
hos de öfriga att de revolutionära elementerna i Italien skulle
blifva regeringen öfvermägtiga. Men de förklaringar dem
italienska regeringen nu gaf åt Ryssland likasom åt de
öfriga magterna befunnos tillfredställande och Ryssland lät
sin betänklighet falla. Deremot hade Ryssland sina egna
bekymmer. Der fans en mängd Polackar i Italien, det
befarades att detta land skulle blifva en verkstad för onda
stämplingar mot Ryssland, der fans ett eget läroverk för
unge Polackar, hvilket af .ryska regeringen betraktades med
mycket misstänksama ögon. Men nu hade italienska
regeringen den underrättelse att meddela att detta läroverk, som
var en enskildt stiftelse, redan var i begrepp att uplösas,
inrättningen hade icke burit sig. Fiendtliga stämplingar
mot Ryssland ämnade italienska regeringen på intet sätt
tillåta. —- Efter dessa förklaringar från Italiens sida tog
ryske kejsaren sitt beslut att mottaga en minister från
Italien och anställa ett ryskt sändebud i Turin. Ryske utrikes
ministern Gortschakoff i skrifvelse till de ryska
beskickningarne förklarar den ståndpunkt Ryssland intog. Kejsaren
ogillade revolutionerna i Italien, men frågan handlade icke
nu om politisk rätt och orätt, men om monarkien och sam- \
hällsordningen i motsats mot revolutionen och anarkien. }
Italienska regeringens handlingsätt ingaf fullt förtroende och j
italienska parlamentets hållning utvisade att ordningen i
Italien var starkare än anarkien. Under sådant förhållande
ville kejsaren icke neka sitt »moraliska stöd» åt Italien i
dess bemödande för ordningens sak, som vore ett
gemensamt interesse för alla magter1).

Från denna tid, jul. 1862, har således konungariket
Italien varit en af alla stormagterna utom Österrike erkänd
medlem af Europas statsystem. Italiens tillvaro såsom ett
gemensamt rike berodde ej deraf, men det folkrättsliga
erkännandet af andra magter kunde dock ej vara en likgiltig
sak. Ett folk må ega att sjelf bestämma sin statsform, men

1) Kejsaren ville gifva sitt »appui moral», det vore hans interesse
att »maintenir et de fortifier la cour de Turin sur le terrain de 1’ordre
social ou tous les gouvernements sont solidaires». Das Staatsarchiv, T. j
III, n:o 403—405.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/euramstat/1/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free